Tagged: SIP

Spinning in public

It’s spring! The museum where my guild keeps its headquarter is open for groups of school children in May. There are artisans in many of the cottages on the grounds. Most of us are retired from our day work. While working we usually can’t spend a day at the museum.

Two of the men, Kari and Johannes, planning for rope making, while Nisse is keeping them company before starting his own task with wood turning.

The lovely corner in the big farmhouse where I have the privilege to sit by the fire.

For obvious reasons I don’t take photos of the children that visit us. They take loads of photos of me! I don’t take photos of the grown up refugees that visit us either. You never know what harm or even disaster an innocent photo can cause. Some of the women from the Middle East know how to spin, or they have seen mothers and grandmothers spin. Sometimes they want to try my spindles. I’m so happy when that happens!

My small square spindle from Michael Williams resting on a pair of big hand carders:

I usually bring different kinds of spindles to the museum. Spindles are unknown to most of the visitors, except to those I mentioned earlier. The children are thrilled to see the type of spindle the Sleeping Beauty hurt herself upon. I show them one of my Russian spindles with a sharp point. I’ve heard that some translations nowadays say that she hurt herself on a spinning wheel! It makes me sad – so much knowledge is being lost, sometimes just because people don’t take the time to find out how things really are. I usually also ask the children if they can see any sharp points on my wheel. They can’t.

Then there are those kinds of teachers who want to tell the children what I’m doing… when they’ve finished, I tell my own version of what I’m doing… without actually saying the teacher’s knowledge isn’t perhaps quite accurate 🙂

But most of the experience is nice, and I really enjoy myself during the four days. It’s only three hours a day, and after that we are rewarded with a simple lunch where I can meet the other artisans and have a chat. It’s even more fun nowadays when my husband has joined the guild. He and another artisan are making rope with the children, or he helps the children bang out their extra energy with hammers in the small wood working shed:

There are other activities for the children also. They can felt, make whistles from rowan or willow, or help with wood turning, depending on what artisans there are during their visit.

But this is too difficult for them: bobbin lace. There are usually at least one lace maker in the farm house with me. This is Ulrike’s “Stundars lace”, a simple design she can make while talking to the visitors.

I usually spin long draw on the Saxony wheel. It’s easy, it’s showy, it makes people stand still for a couple of minutes (how often do you see that in our restless times?) This is the bobbin I filled last Tuesday and Wednesday:

The weather is slowly warming, and right now I can see one tractor in the fields. Maybe summer will come this year also!

Advertisements

Stickfrossa

Only in Swedish today – but for your information, dear English speaking and reading friends: a friend and I went to a world wide knitting day event (only there were no knitters…) to crochet and spin for two days.

Knappmakerskan / Garnmorskan Maria och jag Ă„kte söderut till Kristinestad för att virka och spinna i tvĂ„ dagar. Det var Öppna Portar i staden, man kunde gĂ„ in pĂ„ folks gĂ„rdar och titta pĂ„ deras vackra trĂ€dgĂ„rdar nu nĂ€r grönskan Ă€r som skirast och vackrast, och försommarens blommor slagit ut. Det var ocksĂ„ vĂ€nortsbesök frĂ„n Danmark, och under de tvĂ„ dagarna trĂ€ffade Maria och jag mĂ„nga turister frĂ„n andra orter i Finland.

thumb_IMG_0230_1024

HÀr sitter Maria i ett tÀlt och monterar en filt av mormorsrutor. NÄn timme senare flyttade vi inomhus, för trots att solen visade sig ibland var det kallt. FörsÀljarna i sina bodar var ordentligt pÄpÀlsade, men pÄ söndagen blev det ÀndÄ vÀldigt kallt för dem. I husen runtom innergÄrden fanns en keramiker och en dockhusutstÀllning, och en VÀnstuga dÀr man fick mat och kaffe.

thumb_IMG_0241_1024

Maria och jag fick sitta i en underbar lokal: Kristinestads hemslöjdsförenings vÀvstuga. Arrangörerna hade stÀllt ut 150 par sockor som ska delas ut till behövande:

thumb_IMG_0244_1024

De hade ocksÄ en fin utstÀllning med virkade sÀngöverkast. HÀr Àr en detalj av ett överkast, den kÀnda ruta som ibland kallas Gagnefrutan tror jag. Ni fÄr gÀrna hojta till om jag minns fel!thumb_IMG_0250_1024

Jag hade med mig nÄgra slÀndor. En av dem var min Àlskade Precious, den lilla minibossien i pink ivory frÄn Journeywheel. HÀr har den fÄtt fint underlag, en ljuvligt vacker handvÀvd löpare i poppana.

thumb_IMG_0247_1024

Jag tog ocksĂ„ med resespinnrocken Louet Victoria, som mina kompisar döpte till Peerie (“liten” pĂ„ shetlĂ€ndska) nĂ€r hon var alldeles nyfödd, nyinköpt ska det vĂ€l heta. Jag fyllde tvĂ„ rullar under de tvĂ„ dagarna.

thumb_IMG_0264_1024

Arrangörerna hann ocksÄ fÀsta trÄdar för Marias filtar:

thumb_IMG_0298_1024

Och hÀr Àr en blivande filt som de flesta av oss blev vÀldigt glada i. Maria virkar ihop de hundratals rutorna till filtar med olika fÀrgteman. Rutorna virkas av restgarner, och det Àr mÄnga som donerar rutor. De har följaktligen olika storlek, men Maria har hittat ett sÀtt att foga samman dem sÄ att det inte stör i den fÀrdiga filten. Den hÀr filten har fÀrger som gamla glasfönster tycker jag:

thumb_IMG_0302_1024

Det fanns en spolrock i vÀvstugan. Den anvÀnds för att fylla vÀvspolar med garn.

thumb_IMG_0309_1024

thumb_IMG_0310_1024

Kristinestad Àr en kuststad i Sydösterbotten med lÄng historia inom sjöfarten. Numera Àr det mest smÄbÄtar som löper in i viken som ligger mitt i staden. Kristinestad Àr kÀnd för sina smÄ nÀtta trÀhus med inbyggda gÄrdar med fina trÀdgÄrdar, och alla de smala grÀnderna som löper mellan husen. HÀr Àr en utsikt frÄn östra sidan av viken in mot stadens centrum, med Ulrika Eleonora kyrktorn i bakgrunden. Finlands svenska historia Àr stÀndigt nÀrvarande i byggnader, ortnamn och sevÀrdheter. Staden Àr uppkallad efter drottning Kristina.

thumb_IMG_0289_1024

Det kvackades utanför mitt hotellfönster pÄ kvÀllen, och nÀr jag tittade ut sÄg jag en familj gÀss. Vitkindad gÄs, tror jag. Annars Àr det mest kanadagÀss som bor i vÄra parker. Det fanns gÀss pÄ flera strÀnder lÀngs viken, vilket sÀkert inte Àr sÄ vÀrst trevligt om man tÀnkt sig att promenera pÄ strÀnderna. Inte för att fÄglarna verkade aggressiva, men för all spillningen de lÀmnar överallt. Vackra Àr de i alla fall! De gav sig av nÄn annanstans till natten, sÄ det blev helt totalt tyst och jag sov djupt hela natten.

thumb_IMG_0280_1024

Vi hade ett fint veckoslut. Det var fin publik, trevliga arrangörer, underbar lokal, och vi fick dessutom mycket gjort bÄde Maria och jag.